Alice

Då kom det fram en dam. Hon sa - hej, hej på er, vart har ni och sälja här då? Damen var ganska stor och lite läskig tyckte Maja. Damen hade en vit tröja på sig och blåa jeans. Hon hade väldigt kort hår som var grått. Hon hade glasögon. Miranda gick ner från Lasse och ställde sig jämte Lasse och Maja.

Damen kollade på den sista lilla leksaken som var kvar. Maja frågade lite tyst och pipit -vart heter du? Damen sa- jag heter inget speciellt som du behöver veta. Hon sa till fröken Gun -ska du inte lära dina barn här att inte fråga andra personer saker som dem inte behöver veta? Fröken Gun svarade- jo, det ska jag göra. Hon sa det pipit och tyst. Damen frågade - har ni fått in mycket pengar nu. - jo, det. Har vi, sa Miranda. Sylwester klättrade upp på Mirandas axel. Lasse tyckte det verkade som den där damen var lite underlig. - Hur mycket pengar har ni tjänat ihop, frågade damen. Vi har inte räknat dem en, men jag tror det är runt 500kr. -Ok, sa damen.  Lasse viskade till Maja - den där damen verkar vara lite underlig. Maja sa att hon tyckte likadant. - jag ser att ni har en maskot med er, sa damen. Nej, sa fröken Gun. - Du kanske menar min apa, sa Miranda till Damen. - kolla där, en rymdraket! Skräck damen helt plötsligt. Alla kollade upp i himlen. När dem kollade tillbaka var damen borta! - Vart tog den där damen vägen? Frågade Maja. - Jag vet inte, sa Miranda. -Den där damen var  var ingen trevlig typ,eller var tycker ni, frågade fröken Gun. Alla barnen tyckte som fröken Gun. Men samtidigt som hon försvann verkade det som att pengarna försvann också! Alla barnen och fröken Gun letade efter pengarna men dem hittade inte dem. - Jag tror den där elaka damen tog pengarna! Sa Lasse. - Men där sitter hon ju på en bänk! Ropade Miranda. Lasse gick fram till damen och frågade varför hon bara försvann. - det har jag inte gjort, och vem är du? Sa damen. - Känner du inte igen mig? Frågade Lasse. - Nej, inte alls, och det är faktiskt inte så snällt och gå fram till tanter som mig och bara börja prata! - Men du var ju precis vid loppisen som vi hade i våran klass, sa Lasse.- Nej, det kan jag inte minnas att jag har gjort. Sa damen. Lasse gick tillbaka till loppis bordet. - Vart sa hon? Frågade Miranda.- Hon sa att hon inte kände igen mig. Svarade Lasse. Precis när dem stod och pratade så kom polismästaren och cyklade förbi. - Hallå ungar! Ropade polismästaren. - vart gör ni? Fortsatte han. - Vart bra att du kom, polismästaren. Ropade Maja. - Var det bra att jag kom? Frågade polismästaren.- Ja, verkligen, svarade Lasse. - Men var är det som har hänt då? - Vi går och sätter oss på en bänk så kan vi förklara, sa Lasse. -Okej, det gör vi. Svarade polismästaren. Nu sitter dem på bänken och förklarar för polismästaren var som har hänt.- Allt började med att vi hade loppis som du såg, Började Maja.-Sen kom en lite underlig dam. Berättade Lasse. - Damen var inte så snäll! Sa Miranda. - ok! Sa polismästaren. - Men när damen var där så ropade hon helt plötsligt: -Kolla, en rymdraket. Sa Miranda. -Alla i klassen kollade upp mot himlen, och fröken Gun också. Sa Maja.- när alla hade sett att det inte var något rymdskepp där så kollade alla tillbaka och då var tanten och våra pengar borta.Sa Lasse. - Oj, det var inte bra. Sa polismästaren förvånat.- Men sen såg vi att damen satt på en bänk, Jag sprang fram till damen men hon sa att hon inte kände igen mig. Sa Lasse. - Detta ser inte bra ut, Svarade polismästaren.- Men då kan vi lägga ihop allt som har hänt. Sa Miranda. - Vi vet att damen kan vara någon tjuv. Började Miranda.- Ja det vet vi. Sa Lasse.- Sen vet vi att när vi hade sagt hur mycket pengar vi hade ungefär, så sa damen det om rymdraketen också försvann hon och pengarna. Berättade Maja. - Men då sätter vi igång och börjar leta. Sa polismästaren. - Ja, men hur ska vi få fatt på tjuven. Undrade Miranda. (Alla satt och tänkte en lång stund) - Nu vet jag! Sa Maja ivrigt. - Vadå, vadå? Undrade Lasse. - Jo, vi gör så här: Ikväll så träffas vi 19:00. -Och då träffas vi här  här.- Sen tar Lasse och stannar på bänken medansvar vi går runt i valleby och frågar om dem har sett någon dam som ser ut så som den damen som vi träffade.- Sen om vi inte hittar någon så kan vi gå tillbaka till Lasse och.- Sen vet jag inte vart vi ska göra mer. - Men vänta lite här! Ropar Lasse plötsligt. - där sitter ju den där damen fortfarande. Sa Lasse. - Ja, det har du rätt i. Damen sitter där med si handväska.- Hon se ut att ha något i väskan. Säger Miranda. Dem börjar viska. - Vi kan ta och se vart hon har i sin hand väska. Ger Lasse som förslag. - Ja, det gör vi. Svarade polismästaren. Polismästaren går fram till damen och säger: - ursäkta, men vi har en liten undersökning nu på polisstationen, och den undersökningen är att vi ska kolla vart alla har i sina väskor. - Ok, men jag har inget speciellt i min väska, så du behöver inte kolla där i. Sa Damen lite argt. - men du förstår att alla måste visa vart dom har i väskan. Sa polismästaren. -Okej då, du får väl kolla i min väska då. - Tack tack då att jag får det. Och när polismästaren kollade i väskan så var pengarna där och damen fick sitta i fängelse.